sofiejanssson

Ja bloggen, nu känner ja att det är time för mig att skriva av mig en del. ja kommer bara skriva allt vad jag känner och kommer upp i mitt huvud så ingen big deal. det är bara mitt liv. det som bloggen handlar om.

Ja är sämst i världen på att prata känslor, prata om hur ja mår och säga till när ja faktiskt behöver någon, så därför står ja här själv, helt utan någon. jag är så ensam som en människa kan bli. eller ja, det känns så iallafall. Jag är jävligt trött på mig själv. jag är så trött på mitt liv och ja har bara mig själv att klandra för det. ja mår dåligt, och det är mitt fel. allt är mitt fel. ja har själv satt fast mig i en bubbla där ingen kan höra mig när ja skriker efter hjälp. ja är fast i mitt liv och kommer inte loss hur mycket ja än försöker med det. ja vill vara fri. ja vill ha sönder bubblan och bara skrika utav lycka.

ja vet inte hur länge ja har haft det såhär, men i några veckor är det iallafall. eller månader. i vilket fall, alldeles för länge. vissa dagar är bättre än andra men det går inte en hel dag utan att ja tänker på hur ja skulle vilja att mitt liv såg ut. hur mitt liv såg ut innan. ibland känner ja mig värdelös. jag är så sjukt dum. ja minns inte ens när ja skrattade sist. när ja riktigt garvade åt något säkert helt meningslöst med mina vänner. det måste varit evigheter sen.

förut var jag rädd att jag var i dina tankar hela tiden. nu kan ja inte få dig ur mina. 
ja lyssnar på våran låt om och om igen och ja gråter. jag gör det varje dag. om och om igen går ja genom varje sekund med dig och det blir bara jobbigare och jobbigare. när ska det ta slut? ja plågar bara mig själv men ja kan inte hjälpa det.

ja borde tycka att det ska bli skönt att åka iväg till spanien, bort från allt, men det är ju bort från mig jag vill komma, och jag är ju med vart jag än går och i vad jag än gör. ja känner bara ångest. ja kommer vara flera tusen mil ifrån min verklighet samtidigt som verkligheten kommer följa efter mig hela tiden. ja kommer vara ensam, och det är inte bra.

Johanna, ja saknar dig och jag älskar dig över allt på jorden. du är min livsstyrka. jag är evigt tacksam att jag har dig. när ja är med dig känner ja mig nästan hel för en stund. även fast det inte är så ofta nuförtiden. du är min värld.

ja har skrivit dethär inlägget i flera dagar. lite i taget. suddat och skrivit nytt. ja har varit osäker på om ja vågat lägga upp det. ja har funderat på att tidsställa det tills ja är i spanien. men ja bryr mig inte längre.

Hela min värld är en plåga i mig,
det bästa ja kan göra att att klara genom dagen

usch vilket emo inlägg. ja har inte berättat dethär för någon så ja förstår inte varför ja skriver det här.
ja har panik bara, måste få ur mig det. blöh. och det finns så mycket mer att säga.

föresten så kan skolan köra upp något i röven och kyssa mig där bak.


I remember the days we spent together
were not enough
and it used to feel like dreaming
except we always woke up
Never thought not having you
here now would hurt so much