-
jag vet att det inte går, men helt seriöst, igår existerade jag inte. det var som en tom kropp helt utan själ.
jag var helt jävla tom och kände ingenting. jag var inte glad, inte ledsen, inte arg, inte trött, inte en endaste känsla hade jag i min kropp och jag kan inte beskriva hur det kändes, för det kändes ingenting. hela kvällen hemma hos lukic med alla underbara vänner satt jag bara frånvarande som ett lik och stirrade in i väggen. dom få gångerna ja log var när jag kollade upp på johanna och såg henne skratta. på kvällen gick jag in och la mig i sängen och jag svär vilken lättnad det var när ja låg där på magen och verligen kände att mitt hjärta dunkade. ett klart bevis på att jag levde? alltså, om någon hade gått fram och slagit mig på käften hade jag seriöst inte reagerat. ja hade bara suttit där och stirrat som om ingenting hänt. det va helt sjukt och jag förstår inte att man kan känna sådär ingenting. usch..
min underbara johanna som aldrig har problem i sitt liv har helt plötsligt haft det och jag klarade inte av det. jag klara inte av att se folk såra henne eller att ja ska gå orolig när jag inte är hos henne och vet att hon inte är okej. jag önskar att jag kunde skydda henne ifrån allt, men det är omöjligt.
Kommentarer
Postat av: karin persson
hjärtat då <3
älskar dig nu och för alltid.
Postat av: johanna
Men min älskling :(
skönt att det känndes bättre sen iallafall.. Jag älskar dig så otroligt!
Trackback
